Jag har alltid varit typen som har svårt att hålla i pengar. De liksom rinner mellan mina fingrar som torr sand. Egentligen spelar det ingen roll hur mycket pengar jag drar in, de är slut strax före den 25:e varje månad ändå. Så har det alltid varit. Idag tjänar jag lite drygt dubbelt så mycket som jag gjorde på mitt absolut första jobb (eller lite mer till och med). Men av någon anledning tar de alltid slut lika fort ändå. Problemet är bara att jag har ansvar och åtagande som jag inte hade som tonåring då jag började på mitt första riktiga jobb. Det känns liksom inte okej på samma sätt att helt ansvarslöst bränna alla pengar på ett bräde som en gång i tiden. Som sjuttonåring och fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar gjorde det inte så mycket om jag gjorde slut på alla pengar. Det innebar bara att jag inte kunde köpa lika mycket kläder eller skivor (man köpte sina skivor i butik på den tiden). I och för sig rör mitt spenderande bara de pengar som är kvar efter att räkningarna är betalda och jag har så gott som alltid basmat hemma. Det föreligger alltså ingen riska att jag svälter ihjäl eller hamnar på gatan. Men jag har inte så mycket marginaler, inget att falla tillbaka på om jag skulle råka ut för dyra böter, blir tvungen att reparera bilen och så vidare. Det vill jag och det är främst därför jag nu ska börja spara. Det har dock visat sig att min bank (där jag har lönekonto etc.) erbjuder direkt usla sparräntor. Jag vill och måste ha något bättre. En vän nämnde ett företag som heter 24Spar (kommer inte ihåg sammanhanget riktigt) vilka tydligen ska ge excellenta räntor. Kanske borde kolla upp dem lite noggrannare.

Jag är lite fundersam, efterklok skulle man kanske kunna kalla det. Själv är jag dock osäker på om det verkligen leder till något vettigt eller om inställning mest leder till en massa mindre konstruktivt ältande och gnäll. Kanske är det bättre att bara bita ihop och sjösätta en möjlig lösning vilket emellertid kräver en förhållandevis konkret handlingsplan och någon sådan har jag dessvärre inte färdigställt ännu. Vissa av grundbitar börjar dock falla på plats nu. En sådan bygger kort och gott på att jag säljer en hel del gammalt guld som jag ändå inte använder längre, företrädesvis till SMS Guld som ju onekligen är den aktör i branschen som betalar bäst just nu. Jag kan i varje fall inte komma på någon annan som ens kommer i närheten i dagsläget. Nu kan förstås sådana saker komma att ändras över tid men vad jag kan se kommer nuvarande konstellation på den fronten så att säga vara förhållandevis statisk ett bra tag framöver.

Överlag, på det stora hela alltså, är inte jag särskilt orolig av mig. Inte för egen del i varje fall, däremot kan jag bekymra mig ganska mycket vad gäller andra personers hälsa. Så har det alltid varit, jag kan vara ganska riskbenägen när det gäller min egen hälsa och kropp men inte annars. Jaja, fråpn det ena till (nästan) det andra så har jag beslutat mig för att gå någon form av hlr utbildning. Jag tror att det skulle vara bra för mig. Det är nämligen så att jag nyligen läste om hur många (många) som drabbas av akuta hjärtproblem rentav stillestånd varje år i det här landet. Tydligen är det uppemot 10 000 som råkar ut för detta, ingen liten siffra direkt och vad värre är att endast en sex-sju procent av dessa klarar sig. Ingen upplyftande läsning direkt med andra ord. Drabbas någon i min närhet så vill jag åtminstone ha chans att redan den personen. Därför har jag valt att gå den här kursen på min alldeles egna fritid.

Jag har fått en idé, närmast en fix idé till och med. I korthet går denna ut på att jag känner ett starkt behov att flytta till Malmö. Det känns på alla sätt som att just Malmö är en framtidsstad med sin närhet till kontinenten och allt det där. Dessutom verkar det enligt min mening som många nya och spännande företag i Malmö startas regelbundet och närmast växer upp som svampar ur jorden. Med andra ord borde det inte vara så svårt att hitta anställning. Att det för närvarande verkar råda någon form av gangsterkrig i staden där människor skjuts på öppen gata avskräcker inte mig. Jag tror nämligen att det främst är kriminella som skjuter andra kriminella och att man som utomstående löper relativt liten risk att utan vidare bli nedskjuten. Rimligtvis borde det ligga till så. Jag menar de här gangstrarna riskerar väl inte fängelse och diverse hämndaktioner bara för att skjuta någon, vilken som helst, helt utan anledning liksom.

Jag har alltid varit något filosofiskt lagd av mig. Så har det varit så länge jag kan minnas faktiskt. Under hela mitt liv har jag i perioder hängett mig åt ett intensivt funderande och kontemplation av varierande art. På senare tid har dock mina funderingar mest kretsande kring lärande och informationshantering i allmänhet och på ett något djupare plan kring själva medvetandets beskaffenhet och gränser. Hur mäter man egentligen en kunskaps värde till exempel? Det har jag länge undrat. Jag menar under häxprocesserna i under främst 1500- och 1600-tal så var förmågan att kunna identifiera och peka ut en häxa eller trollkarl en högt värderad och eftertraktad kunskap lite som diverse säkerhetsexpertis är det på samma sätt i västvärlden post-elfte september. Naturligtvis fanns det inga häxor och det kan diskuteras huruvida terroristinternationalen verkligen är så månghövdad som många olyckskorpar (ofta med aktier eller andra intressen i säkerhetsbranschen) vill ha det till. Men egentligen spelar det här mindre roll. Så länge människor upplever att ett hot existerar, från häxor eller terrorister, så fyller ju den som säger kunna erbjuda skydd och slå tillbaks mot detta hot en viktig funktion. Det går inte att komma ifrån. Sen att själva hotet kanske är helt utan substans eller i den mån det faktiskt existerar kanske uppstått som direkt motreaktion till de förebyggande åtgärder som skulle hindra samma hot innan de en de facto existerade. Intressant enligt min mening. Sedan finns det också en motpol till det här. Behov som lika reella utan att folk känner till dem. Det är exempelvis långt ifrån alla som känner till att SEO och seo hosting är av största vikt och i princip oumbärligt om man vill lyckas med marknadsföring på nätet. Så är det bara och det går inte att blunda för. Här handlar det inte om ett skapat behov som bygger på förväntningar utan en teknisk realitet som vars betydelse och effekter antar allt större proportioner oavsett om man vi bryr oss om det eller inte.

Är det bara jag eller har värmen på mitt jobb höjts radikalt. Jag vet faktiskt inte. Personligen tycker jag att det är som att sitta i en finsk VM-bastu eller något i den stilen men mina kollegor går omkring i helt vanliga kläder som om inget har hänt. Nu när jag tänker på saken lite närmare slår det mig att det faktiskt är ganska varmt överallt. På bussen hem och hemma förstås. Ibland fryser jag märkligt nog, det är som om bastuperioden plötsligt avbryts och så blir det snorkallt helt plötsligt. Antingen håller jag på att bli tokig, förlora förståndet eller så är jag utrustad med en uppsättning speciellt känsliga nerver som känner av förändringar som global uppvärmning och sånt. Då borde jag lätt kunna landa ett välbetalt jobb hos SMHI eller NASA eller något i den stilen. Nu kan det ju förstås också vara så att jag bara hamnat i klimakteriet. Det skulle också förklara en del

Jag hatar dem verkligen. För det är väl bakterier som orsakar urinvägsinfektion för det mesta? Jag har det nu. Nu igen får jag väl säga faktiskt för det är nog fjärde gången i år som jag drabbas och det precis lika överjävligt jobbigt varje gång. Jag vet ärligt talat inte varför det här händer mig så ofta. Vad gör jag för fel? Jag har hela varma och riktiga kläder, jag är inte inkontinent. Så vad är då felet. Nu känns det som jag blir personligt straffat via illasinnade bakterier för något jag kan tänkas ha gjort tidigare i mitt liv. Vad det än nu var så tycker att det allt får räcka nu, jag har lidit nog. Jag erkänner vad som helst. Bara jag slipper. Det går ju över så klart jag behöver äta lite medicin och ger bakterierna med sig efter ett tag. Men jag skulle gärna lära mig något knep för att förebygga alltihop. Om det nu finns något sådant. Någon schysst naturmedicin kanske som folk förr i tiden känner till. Ät fem enbär varje morgon eller något sådant. Det kanske är grejen.

Jag har fått för mig att jag ska lära mig fem nya språk. Vilket beror på att på samma sätt nu vid relativt mogen ålder fått för mig att jag besitter en viss språkbegåvning. När jag gick i skolan var det dock annorlunda. Jag hade då valt och läste franska som extra språk, det gick inget vidare kan vi säga. Fast jag tror att mer berodde på att jag var allmänt ointresserad av att lära mig franska och för all del av allt som över huvud taget hade med skolan att göra. Men nu är det annorlunda, nu vill jag lära mig vilket alltid är en förutsättning för att sådana projekt ska lyckas. Sen tror jag faktiskt att jag har visst fog för min påstådda språkbegåvning. Så här ligger det till, jag får inte så ofta tillfälle att prata engelska. Eller under perioder har jag haft det. Men jag har aldrig bott i något engelsktalande land eller så. Ändå så lyckas jag de gånger jag nu talar språket få till en i det närmaste felfri engelska. Med en viss nordisk accent så klart, det blir svårt att komma ifrån, men knappt märkbart. Det här är heller inget jag inbillar mig. Jag har fått höra det av engelsmän, amerikaner och australier vid ett flertal tillfällen. Av en australisk person som träffade både mig och en av mina vänner som är delvis uppväxt i USA, har amerikansk pappa och har bott och studerat i Australien under tre hela år sa att jag talade bättre engelska. Det ska inte vara möjligt, precis som det inte ska vara möjligt att bli skarpskytt om man har kraftigt nedsatt rörelseförmåga på grund någon sjukdom som orsakar benskörhet. Det blev visst lite skryt här och visst det är mycket möjligt att jag är inne i en självuppskattande fas här. Men det måste man väl få vara ibland.

Det är lika bra att jag erkänner det här för mig själv. Jag har blivit en smula tjock, eller ganska tjock till och med om jag ska vara helt ärlig. Så pass tjock att jag måste göra någonting åt saken snart, det här är nämligen inte hållbart längre. Jag måste äta nyttigare, träna mer och öka min fettförbränning nu på en gång helst. Om jag inte gör kommer förmodligen min hälsa få oreparabla skador. Just nu ligger jag i riskzonen för att få diabetes det är jag relativt säker på. Nu har jag hört att man bli av med den typen av diabetes man förvärvat genom att vara tjock men det är säkert inte helt lätt. Så jag gör gärna vad som står i min makt för att undvika att jag får någon diabetes alls. Det är väl inte så svårt egentligen ifall jag lägger manke till. Får hoppas det i alla fall. Annars ligger jag illa till.

Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Situationen runt omkring mig har blivit fullkomligt ohållbar. Fortsätter det så här länge till vet jag inte vad jag tar mig till. Hela min existens står inför, nej står i detta ögonblick under anfall, blitzkrieg på två fronter. En privat som jag inte har en chans att kontrollera eller knappt ens ta mig överlevande ur och en från lömska krafter som vill berika sig själva på min och miljoner medmänniskors bekostnad. Jag vet inte om jag orkar vara en del av det här längre. Dag för dag blir allt värre, kallare och smutsigare. Det är direkt skrämmande och det kommer bli bra mycket värre innan det vänder och något sådant ens är möjligt längre. Vi lever i ett samhälle där en av partiledarna förespråkar en obehaglig övermänniskoideologi och ser framför sig ett samhälle där de svaga en inte längre existerar. Samme partiledare hyllar också en känd internationell fascist som kastade ut miljoner människor i fattigdom, prostitution, missbruk och ond bråd död och dessutom var bästa vän med känd massmördare och diktator. Din hemska människa, säger jag bara, hoppas att du får problem med gula fläcken och blir blind eller något ännu värre.