Jag har alltid varit något filosofiskt lagd av mig. Så har det varit så länge jag kan minnas faktiskt. Under hela mitt liv har jag i perioder hängett mig åt ett intensivt funderande och kontemplation av varierande art. På senare tid har dock mina funderingar mest kretsande kring lärande och informationshantering i allmänhet och på ett något djupare plan kring själva medvetandets beskaffenhet och gränser. Hur mäter man egentligen en kunskaps värde till exempel? Det har jag länge undrat. Jag menar under häxprocesserna i under främst 1500- och 1600-tal så var förmågan att kunna identifiera och peka ut en häxa eller trollkarl en högt värderad och eftertraktad kunskap lite som diverse säkerhetsexpertis är det på samma sätt i västvärlden post-elfte september. Naturligtvis fanns det inga häxor och det kan diskuteras huruvida terroristinternationalen verkligen är så månghövdad som många olyckskorpar (ofta med aktier eller andra intressen i säkerhetsbranschen) vill ha det till. Men egentligen spelar det här mindre roll. Så länge människor upplever att ett hot existerar, från häxor eller terrorister, så fyller ju den som säger kunna erbjuda skydd och slå tillbaks mot detta hot en viktig funktion. Det går inte att komma ifrån. Sen att själva hotet kanske är helt utan substans eller i den mån det faktiskt existerar kanske uppstått som direkt motreaktion till de förebyggande åtgärder som skulle hindra samma hot innan de en de facto existerade. Intressant enligt min mening. Sedan finns det också en motpol till det här. Behov som lika reella utan att folk känner till dem. Det är exempelvis långt ifrån alla som känner till att SEO och seo hosting är av största vikt och i princip oumbärligt om man vill lyckas med marknadsföring på nätet. Så är det bara och det går inte att blunda för. Här handlar det inte om ett skapat behov som bygger på förväntningar utan en teknisk realitet som vars betydelse och effekter antar allt större proportioner oavsett om man vi bryr oss om det eller inte.